Hungerspelen av Suzanne Collins

Originalets titel: The Hungergames


Översättning: Lena Jonsson


Förlag: Bonnier Carlsen 


Handling: Hungerspelen är en slags kombination mellan olympiska spelen och gladiatorstrider. 24 ungdommar, 12 flickor och 12 pojkar, mellan 12 och 18 år ska i direktsändning i tv slåss mot varandra tills bara en av dem finns kvar i livet. Och i år är det Katniss tur att kämpa...


För att kunna skydda sin yngre syster Prim anmäler sig Katniss som frivillig i spelen, något som aldrig har hänt i distrikt 12 som hon kommer ifrån. Och från och med nu är det enda hon kan tänka på att hålla sig vid liv så länge som möjligt inne på arenan. Något som inte är det lättaste när 23 personer försöker döda henne och arangörerna gör vad som helst för att hålla publiken nöjd - bland annat genom att tända eld på i stort sett hela arenan, och skicka varulvslika mutanter efter dem...


Tid: 3 dagar


Kommentarer: Jag har hört från alla möjliga håll, bland annat genom recentioner och från folk som har läst den, att Hungerspelen skulle vara en otroligt bra bok. Och just därför har jag dragit ut på det så länge som möjligt innan jag började läsa den. Redan när den kom funderade jag på att läsa den, men så snart jag hörde alla prata om hur fantastisk den var så försvann den lusten. Det råkar nämligen vara så att om en bok får ovanligt bra kritik av alla tenderar det att göra mig misstänksam mot den boken. Jag får en stark känla av att jag kommer bli besviken på den, vilket har hänt X antal gånger, och därför brukar jag ta det lite lugnt innan jag tar mig an den typen av böcker.


Men för tre dagar sedan var jag på biblioteket och råkade hitta Hungerspelen i hyllan, så jag tänkte "Äh, vad tusan!" och lånade hem den i alla fall. Efter de... fyra första kapitlen tänkte jag att boken var helt okej, men knappast så fantastisk som alla påstått att den är. Sen läste jag väl en två kapitel till, och så var det kört. Jag var fast!


Det gick väl an att motstå boken när den bara låg där på nattduksbordet och såg inbjudande ut, men så snart jag öppnade den och började läsa gick det inte att sluta. Den gripen tag i en och vägrar släppa taget innan man har läst ut den. Det var år sedan jag läste en bok som lyckades göra det med mig! Den lyckas för tusan till och med få mig engagerad i Katniss och Peetas eventuella kärleksrelation på ett sätt som jag inte brukar bli. Helt otroligt!


Jag vill i ärlighetens namn börja läsa andra boken, Fatta Eld, omgående men tyvärr har jag inte lyckats få tag på den än. Och även om jag gör det har jag verkligen inte tid att läsa den just nu mad allt skolarbete som ska göras. Men få fort jag får tid över ska jag köpa hela serien och sträckläsa den! Åh, vad jag längtar...!


Just nu läser jag: Slutet på Mr Y av Scarlett Thomas och Rosens Namn av Umberto Eco.

Ett tillägg

Hu, så länge sedan det var sedan jag skrev något här! Men om sanningen ska fram har jag inte haft tid till det. Det har varit ganska mycket med skolan nu - missat en tenta för att jag var sjuk, en massa att läsa i historia och en massa att skriva i litteraturvetenskapen. Inte kul!


Särskilt historian är jobbig nu, och min lärare är i det närmste hopplös. Inte för att vara elak eller så, men han är verkligen inte särkillt bra. Det verkar inte riktigt som om han vet riktigt vad det är han patar om, han byter tidsepok och ämne titt som tätt och skriver aldrig upp något på tavlan så det är ganska så svårt att hänga med i vad det är han pratar om.


Men något ska man väl kunna lära sig i alla fall. Jag kan ju åtminstone säga att jag vet vad feodalism är nu och vad det går ut på (det är ungefär vad han säger varenda föreläsning). Jag måste säga att min förra lärare var bättre - men det är inte bra att leva i det förflutna (och ändå läser jag historia...) så nu går vi vidare.


I alla fall - tillägget som jag nämner i rubriken gäller förra inlägget. Jag håller inte alls på med Slutet på Mr Y, inte bara i alla fall - vi kan även lägga till Rosens Namn av Umberto Eco och Hungerspelen av Suzanne Collins. Rosens Namn ska läsas på historian så jag hoppas verkligen att den är bra, men jag har inte börjat på den riktigt än, och Hungerspelen har jag tänkt läsa ganska länge (pluss att jag har blivit tjatad på) så jag satte igång idag även om jag inte har tid.


Det var ingen bra idé att göra det kan jag säga, för hu så bra den är! Vet inte om det är den bästa bok jag läst, men det är en sådan där som man inte kan lägga ifrån sig när man väl har börjat läsa. Den suger liksom tag i en och vägrar släppa taget - men jag ska i alla fall försöka sluta läsa så pass länge att jag hinner skriva klart inlämningsuppgiften till litteraturen.

Sjöjungfruns Andra Fot av Mia Couto

Originalets titel: O Outro Pé da Sereia

Översättning: Irene Anderberg

Förlag: Leopard

Handling: (Jag är lite lat idag, så istället för att skriva en egen sammanfattning kommer jag att citera det som står på boken baksida. Hoppas det går bra ändå.)

"I januari 1561 anländer jesuiten Don Gonҫalo Silveira till hovet i Monomotapa och har äntligen nått sitt slutmål efter flera månaders seglats med det portugisiska skeppet Nossa Senhora da Ajuda. Han har kommit till Moҫambique med uppdraget att kristna den svarte kejsaren vars välde sträcker sig ända till etiopiernas rike. Med sig har han en staty av den heliga Jungfrun, välsignad av påven och pilgrimsfärdens främsta symbol.


I vår tid återvänder Mwadia Malunga till sin barndoms by Vila Longe. Hon har med sig en staty av Jungfru Maria som hon har hitta långt inne i skogen, nu vill hon ge statyn en trygg viloplats i byns kyrka.


Kort därefter anländer ett afroamerikanskt par till Vila Longe. De för med sig en stor summa biståndspengar samt en dröm om att få återvända till sitt afrikanska ursprung. Byns invånare bestämmer sig för att dra fördel av amerikanernas förhoppningar och iscensätta det "riktiga Afrika", och Mwadia får en avgörande roll i dramat.


I Sjöjungfruns andra fot korsas nuet med det förflutna, drömmar med verklighet och med en god portion humor ifrågasätts förutfattade meningar om ras och identitet, religion och tradition."


Tid: Ca 3 veckor


Kommentarer: Jag tror då aldrig att jag har läst en så seg bok i hela mitt liv. Det är inte klokt vad långsamt den gick. När jag läste den kändes det som om jag aldrig kom någonstans, och med en så pass tjock bok är det inte det bästa som kan hända.


Jag säger inte att boken var dålig, jag skulle säga att den var helt okej. Men så långsamt som det går att läsa och ta sig igenom den gör att det inte känns som om man vill fortsätta läsa, ens för att få veta vad som kommer att hända senare. Om sanningen ska fram kännde jag inte att jag kom in i boken förrän jag lyckats ta mig till kapitel 14, vilket börjar på sidan 275. Jag hade med andra ord bara 120 sidor kvar när jag kände att nu börjar det hända något. Problemet var ju bara att det faktiskt redan hade hänt en väldigt massa grejer i boken redan, trots att det inte kändes så.


Jag måste då säga att jag föredrar böcker där det känns som om det har hänt något utan att det gjort det, än böcker där det faktiskt har hänt grejer utan att det känts som det. Den senare sorten brukar bara bli långtråkiga, och tyvärr hör Sjöjungfruns Andra Fot till den senare kategorin.


Den är väldigt intressant skriiven och har ett lungt och stillsamt språk som är väldigt avslappnande, men det är inte något som lyckas väga upp för  det faktum att det är en tråkig bok. Sjöjungfruns Andra Fot är helt klart inte en bok som jag kommer att läsa några fler gånger, hur gärna jag än skulle vilja göra det.


Och den humor som det står på baksidan ska finnas i boken, ser jag i ärlighetens namn knappt skymten av. Finns den där måste jag säga att den är ytterst väl dold. Antingen det, eller så förstår jag helt enkelt vad det är som ska föreställa roligt.


Men boken har ju i alla fall en trevlig framsida, även om det inte är till mycket nytta här.


Just nu läser jag: Slutet på Mr Y av Scarlett Thomas

50 st.

Det där var förresten mitt femtionde inlägg här - lika mycket till så är vi uppe i tresiffrigt. Det ska bli roligt! Kanske är något att fira om jag faktiskt lyckas med det...


Det här är förresten en bra låt, appropå ingenting.

Hängslen!

Idag köpte jag ett par hängselbyxor, något jag faktiskt aldrig trodde att jag skulle göra. Jag hade ett par när jag var yngre, som jag hade fått begagnade av en av mammas kompisars dotter, och jag använde dem inte en enda gång. Jag i det närmaste hatade dem, faktiskt, om sanningen ska fram.


Men idag fick jag syn på ett par när jag var i Birsta, och av någon anledning kunde jag inte låta bli att prova dem. Och jag blev kär. De var ju så söta att jag bara var tvungen att ha dem. Och de faktum att de faktiskt var sköna också gjorde ju inte det hela sämre.


Så nu är jag stolt ägare av ett par hängselbyxor, vilket innebär att jag inte kommer att behöva lägga ut några pengar på jeans inom den närmaste framtiden. Helt underbart!


Nu ska jag fortsätta plugga igen - tentan på antikens historia på måndag är helt klart ingenting jag ser fram emot just nu...

Plugga, plugga, plugga!

Hu, så lång tid det gått sedan jag skrev något inlägg här. Fast inte egentligen, fem dagar är det. Sen kan man ju spekulera i om det är mycket eller inte, men det beror väl på hur man vil räkna. Men det har varit lite svårt just nu. Jag har inget att skriva nämligen - här har inte hänt ett dugg!


Jag har varit på några föreläsningar om antikens historia, men det är i stort sett också allt. Men nu har jag inte ens det att göra, nu ska det bara pluggas till tentan nästa måndag. Men det känns faktiskt som om det kommer att gå ganska så bra fast det är min första tenta. Någonsin. Men jag vet ju vad jag ska plugga på så det ska säkert gå bra. Det enda jobbiga är att jag är tvungen att läsa en 250 sidor innan jag kan börja läsa på ordentligt. Men det är väl bara att bita ihop och sätta igång. Ingen idé att skjuta upp det oundvikliga, så att säga.


Så här ska läsas!


Och det är inte bara historia som ska göras heller. Jag måste verkligen se till att göra klart mina sista faser till körkortet så jag blir klar någon gång. Imorgon ska jag till halkbanan också, och jag måste säga att jag faktiskt inte ser fram emot det. Känns som om det kan tänkas bli lite småläskigt.


Idag har jag förresten också beställt en massa böcker - tre till litteraturvetenskapen och två för nöjes skull. Borde egentligen inte ha tagot med de där två sista, men jag kunde inte låta bli... Ibland hatar jag Adlidris - det är alldeles för billigt där! Och så har de alldeles för bra böcker...! Fast samtidigt älskar jag det. Jag hatar att jag älskar det, kan man väl säga. Minst sagt problematiskt.


Jag längtar till böckerna kommer.


Men nu måste jag i alla fall sätta igång med mina måste-göra-grejer, så som faserna och pluggeriet. Jag tror vi börjar med faserna. Önska mig lycka till!


...Och sen måste jag ju läsa ut Sjöjungfruns Andra Fot, som jag nämnde i förra inlägget, också. Det är inte gjort riktigt än. Det var ett bra tag sedan det tog mer än två veckor för mig att läsa ut en bok, måste jag säga. Usch, så jobbigt...

Halva klar

Just nu sitter jag och läser Sjöjungfruns Andra Fot av Mia Couto, men jag måste säga att det inte går alltför bra. Jag har tagit mig igenom lite mer än halva, men det känns fortfarande inte som om det har hänt något i boken. Jag börjar allvarligt fundera på om jag ska lägga av och börja på en annan.


Men av någon anledning vill jag inte sluta - det känns som om jag har kommit alldeles för långt för det. Och av någon konstig anledning vill jag faktiskt få reda på vad som kommer hända och hur den kommer att sluta. Så det är väl bara att kämpa på med den. Men jag kan i alla fall säga att det helt klart inte är den bästa bok jag har läst. Och så går det så långsamt att komma någonvart - även om jag läste 90 sidor igår känns det lite som om jag inte har kommit någonvart.


Så man kan väl säga att den är lite sådär halvseg...