Hungerspelen av Suzanne Collins

Originalets titel: The Hungergames


Översättning: Lena Jonsson


Förlag: Bonnier Carlsen 


Handling: Hungerspelen är en slags kombination mellan olympiska spelen och gladiatorstrider. 24 ungdommar, 12 flickor och 12 pojkar, mellan 12 och 18 år ska i direktsändning i tv slåss mot varandra tills bara en av dem finns kvar i livet. Och i år är det Katniss tur att kämpa...


För att kunna skydda sin yngre syster Prim anmäler sig Katniss som frivillig i spelen, något som aldrig har hänt i distrikt 12 som hon kommer ifrån. Och från och med nu är det enda hon kan tänka på att hålla sig vid liv så länge som möjligt inne på arenan. Något som inte är det lättaste när 23 personer försöker döda henne och arangörerna gör vad som helst för att hålla publiken nöjd - bland annat genom att tända eld på i stort sett hela arenan, och skicka varulvslika mutanter efter dem...


Tid: 3 dagar


Kommentarer: Jag har hört från alla möjliga håll, bland annat genom recentioner och från folk som har läst den, att Hungerspelen skulle vara en otroligt bra bok. Och just därför har jag dragit ut på det så länge som möjligt innan jag började läsa den. Redan när den kom funderade jag på att läsa den, men så snart jag hörde alla prata om hur fantastisk den var så försvann den lusten. Det råkar nämligen vara så att om en bok får ovanligt bra kritik av alla tenderar det att göra mig misstänksam mot den boken. Jag får en stark känla av att jag kommer bli besviken på den, vilket har hänt X antal gånger, och därför brukar jag ta det lite lugnt innan jag tar mig an den typen av böcker.


Men för tre dagar sedan var jag på biblioteket och råkade hitta Hungerspelen i hyllan, så jag tänkte "Äh, vad tusan!" och lånade hem den i alla fall. Efter de... fyra första kapitlen tänkte jag att boken var helt okej, men knappast så fantastisk som alla påstått att den är. Sen läste jag väl en två kapitel till, och så var det kört. Jag var fast!


Det gick väl an att motstå boken när den bara låg där på nattduksbordet och såg inbjudande ut, men så snart jag öppnade den och började läsa gick det inte att sluta. Den gripen tag i en och vägrar släppa taget innan man har läst ut den. Det var år sedan jag läste en bok som lyckades göra det med mig! Den lyckas för tusan till och med få mig engagerad i Katniss och Peetas eventuella kärleksrelation på ett sätt som jag inte brukar bli. Helt otroligt!


Jag vill i ärlighetens namn börja läsa andra boken, Fatta Eld, omgående men tyvärr har jag inte lyckats få tag på den än. Och även om jag gör det har jag verkligen inte tid att läsa den just nu mad allt skolarbete som ska göras. Men få fort jag får tid över ska jag köpa hela serien och sträckläsa den! Åh, vad jag längtar...!


Just nu läser jag: Slutet på Mr Y av Scarlett Thomas och Rosens Namn av Umberto Eco.